.

Precious Jones, en 16-årig analfabet, har hela sitt liv varit osynlig.

Osynlig för pappan som utnyttjar henne, mamman som slår henne och myndigheterna

som bara ser henne som ett i raden av Harlems alla förlorade själar.

Men när Precious, gravid med sitt andra barn med sin far, möter en beslutsam och radikal lärare

påbörjar hon en resa av utbildning och upplysning.

Och Precious lär sig inte bara att skriva om sitt liv,

utan gör det även till hennes eget för första gången.

Detta är den tredje och sista filmen jag tittade på idag.

Hyrde den när jag var på Ica innan idag, orkade inte med streaming idag,

så valde att hyra en film istället.

Vet inte riktigt vad jag ska säga om den. Den var ju bra filmen, lite seg och så,

men trodde att den skulle vara bättre än vad den är enligt mig.

Kan vara för att jag har hört att den ska vara såååå bra från andra, att jag redan

har byggt upp en förväntning om filmen. Inte det smartaste direkt,

eftersom att det är oftast då man blir som mest besviken.

Låg och tittade på denna med min lilla syster, som inte kunde sluta skratta åt

namnen Precious hade på sina barn.

Filmen är ju riktigt hemsk om man tänker efter. Skulle aldrig kunna se

den uppväxten denna tjej har haft för någon jag känner,

och det är hemskt att detta händer varje dag ändå.

En liten tankeställare är filmen, och det är nog det som är lite meningen med

den tror jag. För den har ju ett bra budskap, det säger jag inte att den inte har,

men som sagt trodde att den skulle vara mycket bättre.